8 saker jag lämnar kvar i år 2022

Som jag skrev tidigare så har det här året definitivt inte varit mitt bästa år. Så det är flera saker som jag vill lämna kvar i år 2022. Det jag vill lämna kvar kommer inte att försvinna på en dag, men jag känner ändå att det mesta kommer att släppa till slut.

Mitt år började bra och blev sen helt kaos. Mina känslor löpte amok samtidigt som jag inte kunde förstå dem alls. Jag har upptäckt att kommunikationen mellan mitt hjärta och huvud har varit väldigt bristande i flera år och det har bara lett till en enorm förvirring. Det kändes som att jag backade flera år och när jag gjorde min sista ordentliga krasch insåg jag att jag behövde lära om mig alla mina lärdomar.

Det var exakt det jag gjorde och jag lyckades vända på min negativa trend under det här årets sista månader. Jag känner mig som en helt ny människa. Starkare och stabilare än någonsin. Men jag inser också att min utveckling inte slutar här. Jag måste ta med mig alla mina nya lärdomar in till det nya året, gräva lite mer och vårda allt jag har undvikit under en lång tid.

Ärligt talat är jag faktiskt redigt taggad på att fortsätta utvecklas och på att få se vad år 2023 har att erbjuda.

1. Min bitterhet

Jag får väl erkänna att jag tycker att det är lite kul att låta som en total bitterf*tta. Men jag tror att jag har låtit min bitterhet gått lite för långt. Det finns ingen mening med att gå runt och vara bitter på det förflutna. Det som är gjort är gjort och det som har hänt har hänt.

Den bitterheten påverkar mig när jag möter nya människor och det är inte riktigt rättvist mot dem. Det blir väldigt kontraproduktivt för jag vill ju ha närhet och intimitet med andra. Men istället för att vara öppen för det sätter jag upp en vägg och håller avstånd.

Helt ärligt så tog det ett bra tag innan jag ens insåg att jag gjorde det helt undermedvetet.

2. Min rädsla för att förlora andra

Det här året fick jag lära mig att tanken på att förlora någon eller att missa en chans får mig att hålla i alldeles för hårt. Istället för att hantera det på ett hälsosamt sätt tappade jag huvudet helt och kände mig konstant bortgjord.

De senaste månaderna har jag reflekterat väldigt mycket över det. Den största lärdomen det gav mig är att jag måste släppa rädslan och byta tankesätt.

Så för ett par månader sen bestämde jag mig för att tänka så här istället: Det är inte jag som förlorar någon, det är andra som förlorar mig. Det som är menat kommer till mig när tiden är rätt.

3. Känslor som aldrig uttrycks

Jag fick lära mig den hårda vägen, för säkert 100de gången, att det inte är hälsosamt att hålla inne alla känslor. Så min förhoppning för år 2023 är att jag ska kunna uttrycka mig mer utan att ha kravet att det måste komma ut på bästa sätt. Jag har alltid känt att jag måste förklara allt så övertydligt för att jag är så rädd för att misstolkas eller bli hånad. Men jag vet ju att jag har vänner som förstår mig och accepterar mig för den jag är.

Jag har också insett att när någon sårar mig så håller jag det inne och kultiverar det. Istället för att låta mig bryta ihop framför någon och låta personen veta hur mycket hen har sårat mig låter jag det byggas upp till ilska. För då när jag konfronterar personen ser hen bara min hårda yta och inte en svag person som gråter.

Jag skulle aldrig någonsin tycka att någon är svag för man gråter, men tydligen är jag det. Så det är definitivt något att jobba på.

4. Att hysa agg

Jag kan vara rätt långsint och hysa agg länge. Även om jag själv tror att jag förlåter någon så kan den där gnagande känslan komma upp igen och väcka ilskan eller sorgen på nytt.

Ibland vill jag inte heller förlåta för att det känns som att jag då säger att det som någon har gjort mot mig är okej. Samtidigt så inser jag att det inte är så det fungerar. Och att jag sitter och hyser agg skadar mig mer än någon annan. Så jag försöker att förlåta alla som har sårat mig och jag försöker att förlåta mig själv för alla misstag jag har gjort.

För att kunna gå vidare måste man släppa allt som drar ner en.

5. Drama och negativ energi

Jag är så less på drama. Även drama som jag egentligen inte ens är involverad i. Men när det är massa drama runt omkring är det svårt att inte låta den negativa energin påverka en.

Det är såklart svårt att undvika det helt och hållet. Då kan man ju inte hänga i vänkretsar liksom, vi är ju trots allt bara människor. Så jag kommer såklart inte att undvika det helt. Det jag kan göra är att minska på tillfällena och ta tid för mig själv och vila upp emellan.

Det är när det blir för frekvent som jag känner att det kommer in under mitt skinn.

6. Mitt lite smått frusna hjärta

Ofta får jag höra att jag är en väldigt kärleksfull och omtänksam person så den här rubriken kanske förvirrar somliga. Sanningen är den att sedan många år tillbaka har jag haft svårt att känna med hjärtat. Inte på det sättet att jag är helt känslokall och inte har förmågan att känna kärlek. Mer på det sättet att det mesta går genom huvudet istället.

Det är lite svårt att förklara. Inte heller låter det logiskt med tanke på att jag har skrivit om att jag har blivit sårad. Kort sagt så känner jag allt, men på ett annat sätt än vad jag brukade göra när jag var yngre.

Alla mina skyddsmekanismer har liksom satt sig på helt fel sätt. Alla murar jag har satt upp och alla mina försök till att hålla avstånd skyddar mig inte från att bli sårad. Istället håller det mig från att känna positiva känslor fullt ut och gör mig bara mer förvirrad.

Så trots alla mina rädslor som känslor medför har jag bestämt mig för att det jag ska jobba mest på är just mitt hjärta. Även om mitt huvud säger att jag borde stänga den för gott så tänker jag öppna upp mig och känna allt. Detta jobb har jag redan börjat med och jag måste medge att det känns lite läskigt.

Ett öppet hjärta är mottagligt för så mycket sorg. Samtidigt så tänker jag att det är lite som Yin och Yang. Med stark sorg kommer även stark glädje. Med hjärtesorg kommer även villkorslös kärlek.

Så från och med nu väljer jag att känna och älska med hela mitt hjärta.

7. Min hårda yta

Jag känner mig trött på att ha en ”IDGF”-attityd och alltid visa min lite mer hårda och avvisande sida. Det är inte så att jag planerar eller tar fram den med flit. Den kommer liksom bara upp av sig självt.

Så nu försöker jag öva på att visa min mjuka sida. För om sanningen ska fram är jag en enorm mjukis. Jag kanske kan vara lite väl rak på sak och har en tendens att ställa människor mot väggen med deras bullshit. Men det betyder inte att jag bara är en bitch som bara är ute efter att läxa upp andra. Av någon anledning har det bara varit lättare att visa den sidan.

Och vissa skulle inte alls hålla med om att jag har en hård yta, men de känner mig inte från förr. Nu jämför jag endast med mig själv och känner att jag har tappat den där öppna och mjuka delen av mig.

Jag har fastnat för mycket i rädslan om att jag ska vara för naiv och därav bli utnyttjad. Utan att inse att jag på detta sätt pushar bort andra.

8. Känslor, tankar och beteendemönster som inte längre gynnar mig

Ett nytt år innebär alltid nya möjligheter och förhoppningar. Men om man håller kvar allt som har dragit ned en finns det en stor risk för att allt spelas om på nytt. Så jag väljer att gå in i år 2023 utan allt gammalt som inte längre gynnar mig.

Jag vill inte fortsätta göra om samma misstag och falla tillbaks i samma gamla negativa spiral. Nu har jag fått nog av det och är redo för ny och ren energi.

Jag har ingen aning om vad 2023 kommer att erbjudan, men jag tänker se till att den kommer bli så mycket bättre än det här skitåret.

Gillade du inlägget? Dela gärna med dina vänner! ♥

Lämna ett svar