Om man läser tidigare inlägg kan man nästan tro att allt med år 2022 var dåligt. Så jag ville även skriva ett inlägg om saker från 2022 som jag är tacksam för. Även om det var ett rätt pissigt år så var ju faktiskt året även fyllt av skratt och glädje. Det är lätt att glömma allt det positiva när det negativa tar över så jag tänkte skifta fokus lite.
1. Nya och gamla vänner
År 2022 var nog året då jag träffade andra mest sen mina gamla plattan-dagar. Så alltså det var alltså det mest sociala året på mååånga år. Jag träffade många nya fantastiska människor samtidigt som jag fick bättre kontakt med gamla vänner. Jag kanske kände mig väldigt ensam förra året, men det är långt ifrån sanningen.
Jag satt mycket på Discord, spelade skräckspel och satt och sjöng till youtube-videos. Många krogkvällar ledde till en hel del dansande och jag ÄLSKADE det. Det har varit mycket djupa samtal på balkonger och jag har för ovanlighetens skull suttit och pratat mycket över telefon. Jag har aldrig varit den som ringer kompisar bara för att snacka, men i år vart det lite annorlunda.
Så det är ju rätt tydligt att min ensamhetskänsla inte handlade om brist på människor, utan något helt annat som jag måste jobba på.
2. Det blev mycket dans
Det tåls att skrivas om igen. Jag älskar att dansa så jag är glad över att jag lyckades släppa kontrollen och låta mig dansa som jag vill. Jag har i många år varit den stela som står vid sidan av eftersom att jag har varit så rädd för att se dum ut och att bli dömd. I år kände jag ”fuck it” och bara körde på.
Det var en rätt befriande känsla.
3. Mina arbetskollegor
Jag har aldrig haft möjligheten att gå på AW med arbetskollegor så det har varit superkul att få uppleva det nu i 30-årsåldern. Yup, det dröjde så länge.
Sen har vi dessutom så jävla kul på jobbet! Vi är alla lite smått störda och om vi filmades skulle The Office kännas som en tråkig drama-serie. Ibland blir jag själv chockad över vad som kommer ur min mun under arbetstid. Som tur är dröjer det inte länge innan någon annan flikar in.
Jag är också otroligt tacksam över att vi fortsätter att kämpa igenom alla utmaningar som kommer. Trots att pandemin efterföljdes av ett krig som ledde till värsta ekonomikrisen jobbar vi på och utvecklar oss till att bli bättre.
4. Jag gick äntligen på Halloween på Gröna Lund
Tack vare bästa Sofie så blev det äntligen av att fira Halloween på Gröna Lund! Det var sjukt mysigt trots olidligt långa köer som tog död på mina fötter. Jag hade ju lite ångest innan och trodde att jag skulle dö av skräck. Istället gick jag genom alla skräckhus och typ skrattade… Vad hände? Jag kunde ju inte ens spela Phasmofobia utan att få panik liksom.
Tack Sofie för att du fick det att äntligen hända!
5. Mina bästa vänner
Ibland kan jag inte låta bli att förundras över hur jag kan ha så galet bra vänner som jag har. Jag är inte den lättaste att stötta och jag har en tendens för att hålla saker för mig själv. Trots det har jag några människor i mitt liv som ser igenom mina försök att dölja det som gör ont. Dessa människor finns alltid där för mig och ger aldrig upp även när jag är lite svår. Det är verkligen en stark och villkorslös kärlek!
Jag kanske inte använder det så ofta, men jag känner mig trygg i att veta att jag har ett starkt supportnät omkring mig.
6. Jag lärde mig många livsläxor
År 2022 var verkligen ett obekvämt, tufft och enerverande år. Jag utmanades gång på gång och var tvungen att till slut ifrågasätta allt. Det skulle vara skönt att ha sluppit all jävla drama, men jag inser också nu i efterhand att det var mycket som jag behövde få insikt om.
Året fyllde mig med total förvirring, men mot slutet var det förvirringen som gav mig klarhet. Saker som jag hade tryckt under ytan dök upp och allt slutade med att jag började förstå mig själv bättre. Det kanske låter klyschigt, men ibland behöver man falla till botten för att komma upp starkare än någonsin.
Jag behövde stå öga mot öga mot mina egna mörka sidor för att kunna hitta mig själv igen. Jag förstod inte ens hur borttappad jag var förrän jag låg i avgrunden. Allt som hände behövde kanske hända. Annars hade jag nog inte riktigt insett hur mycket jag förstör för mig själv på ett undermedvetet plan.
