I början av året trodde jag att år 2022 skulle bli mitt år. Tyvärr så vart det helt tvärt om och år 2022 blev ett av de mest skevaste åren på länge. Jag tappade bort mig själv totalt och glömde på något konstigt sätt allt jag har lärt mig (ni kan läsa mer på min personliga och gamla blogg, ninjapuff.se).
Som tur är lyckades jag vända på skiten och hitta mig själv innan året tog slut. Så nu är jag back in business och jag känner mig till och med starkare än innan. Så vad passar bättre än att skriva ner lite saker som det här jobbiga året har lärt mig?
1. Min tid är otroligt värdefull
Efter att ha spenderat alldeles för mycket tid och energi på fel människor inser jag nu värdet av min tid. Ett tag stod jag inte ut med att vara ensam och när jag väl var ensam spenderades den mestadels på att bada i ångest. De som har känt mig ett tag vet att jag är en person som gärna stannar hemma istället för att gå ut och festa. Så att jag helt plötsligt ville festa varje helg var verkligen inte typiskt mig…
Nu ÄLSKAR jag att vara ensam igen. Jag älskar att göra det jag vill och bara vara utan krav eller energitjuvar. Nu känns min tid till och med mer värdefull än innan så den kommer jag inte att ge bort lika lätt längre.
Jag vill också förtydliga att jag inte menar att alla jag festade med var fel människor. Just festandet och fel människor var två olika problem som hamnade under samma rubrik.
2. Det är okej att tyst radera någon från sitt liv
Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att radera människor från alla sociala konton med mera för att saker och ting inte funkade. Men i år fattade jag grejen med det. Det handlar inte om att straffa någon eller att få en reaktion. Ibland vill man bara inte bli konstant påmind om något som har varit jäkligt jobbigt för en.
Jag insåg också att det faktiskt hjälper att släppa taget så att man kan gå vidare och läka. Utan nummer eller en chattruta är det så mycket enklare att inte råka göra en oopsie när man har råkat dricka lite för mycket. Och när allt det där försvinner så börjar allt annat landa på rätt plats också.
3. Jag måste bli bättre på att be om och ta emot hjälp från mina vänner
Det här året var jag extremt tyst om min ångest och mina problem. Inte minst om mina relationsproblem. Jag vet inte varifrån den här här inställningen kom från, men jag ville inte prata med någon. Resultatet av det var att jag till slut bröt ihop totalt. Något som kanske inte hade behövts vara så särskilt dramatiskt blev istället jättestort.
Jag har verkligen lärt mig nu att det inte är hälsosamt att hålla inne allting tills att man exploderar. Den explosionen är fan inte kul. Nu när jag har börjat prata om det fattar jag inte riktigt vad mitt problem var. Alla är stöttande, förstår varför det var jobbigt och dömer mig inte ens lite.
Jag har ju så fruktansvärt underbara och fantastiska vänner som alltid ställer upp om de behövs. De till och med föreslår hur de kan hjälpa mig bara för att de vet att jag är för stolt för det. Hur fint är inte det?
Om ni bara visste hur jävla mycket jag älskar er! Jag är så lyckligt lottad som fann er i en värld full av falskhet och spel. Medan andra bara tar och tar ger ni utan att förvänta er något tillbaks. Hur lyckades jag hitta så underbara människor som er?!
4. Att falla är inte ett misslyckande
Det är något som jag alltid brukar säga till andra så att jag glömde bort det är rätt konstigt. På något skevt sätt behövde jag lära mig det på nytt.
Att hålla inne allt som hände i år kombinerat med allting jag har hållit inne sedan tidigare slutade såklart på värsta sätt. Medan jag föll hårt såg jag allting jag hade jobbat för och kunde inte låta bli att känna att jag hade förstört allt. Att allt var bortkastat och att jag var sjuk igen.
Som tur var förstod en av mina närmsta vänner detta och rättade snabbt till mig. Allt jag behövde var en blick som stirrade in i min själ och väldigt tydliga ord. På något sätt startade det en dominoeffekt inom mig. Efter att jag släppte mina skamkänslor kunde jag börja släppa all annan skit.
5. Ibland behöver man glömma bort att man är vuxen
I år fastnade jag i ett rätt tråkigt tänkt. Om jag hade tid över behövde jag använda den till att vara produktiv. Hela tiden. Jag inser nu att det kanske va lite väl hårda krav på mig själv att alltmer ta bort vilotid. Jag blev ju inte mer produktiv för det… Istället satt jag ofta i sängen totalt utmattad och bara stirrade i väggen.
Samtidigt som jag glömde bort att vårda min Fibromyalgi gick min hjärna konstant på högvarv. Så jag fick allt svårare att kunna få ihop allt. Jag kunde stirra på en hög av saker och inte förmå mig att komma på vart de skulle ta vägen.
Sen så började jag spela igen och låta nörden i mig få leva lite. Vad tror ni händer? Jo jag började känna mig mer avslappnad och mer produktiv på mindre tid istället. Dessutom blev jag mer kreativ och började skriva som bara den, vilket gjorde mig gladare.
Jag tror att min 30-årskris fick mig att glömma vikten av att låta sig själv ha kul. Utan baktankar, intentioner eller att det på något sätt tar en framåt i livet.
6. Sociala medier påverkar mig mer än vad jag trodde
Jag har ju vägrat TikTok i flera år, men i år så föll jag dit också. Det var inte så särskilt bra för min syn på män och dejting. Jag trodde att jag kunde stå emot sånt, men när man blir matad av 100 videos varje dag med liknande budskap är det svårt att inte haka på.
När det känns som att man måste manipulera en man för att få honom och att ALLT han gör är röda flaggor är det nog dags att lägga ner mobilen ett tag. Jag började fundera på om jag också skulle spela dessa spel och förstöra mäns små egon. Sen så tänkte jag om.
Jag är inte så särskilt intresserad av att få en snubbe som vill ha mig för att jag är svårfångad. Jag är kanske lite konstig, men jag uppskattar att bli omtyckt för min personlighet. Och jag hatar när andra försöker spela spel med mig, så varför ska jag göra det själv? Men man blir fullpumpad av att man kommer att dö ensam annars. För män hemska är hemska jagare som man måste manipulera. Och du måste dejta 5 samtidigt så att du inte blir sårad och så att männen fattar att de måste kämpa. Jag tycker att det är nog jobbigt att lära känna en snubbe…
Är det bara jag som känner att det är lite pinsamt att spela såna här spel när man är över 20? Det är ju lite sjukt att kärleksrelationer sköttes bättre när man var tonåring…
Så jag har dragit ner på TikTok som fan, tillsammans med allt annat. Ingen ser när jag är inloggad på fb, ingen ser mig på någon jävla snapkarta och ljudet på gruppchattarna är avstängda.
Jag känner mig sjukt mycket lugnare ni sinnet nu.
7. Jag slutar aldrig att utvecklas
Det känns som att jag har dött flera tusen gånger om bara för att födas på nytt som en starkare och bättre version. Jag brukar alltid naivt tro att jag är klar med min utveckling, men sen kommer smällen. Jag trycks ner i marken för att sen ställa mig upp och borta bort allt grus.
En del av mig är lite trött på mina ändlösa utvecklingar medan en annan del älskar det. Det faktum att jag är föränderlig gör trots allt livet lite mer intressant och spännande.
8. ”Jag vill inte såra dig” betyder att de är precis vad de kommer att göra
Det kan låta fint när någon säger det, men tyvärr. För det mesta innebär det att personen vet redan innan att den kommer att såra dig. Att säga det och ”varna” tar bort skuldkänslorna lite. För du visste ju ändå vad du gav dig in på. Sorry om jag spräcker din bubbla, men du bli inte ett mindre själviskt rövhål för det.
9. Det är viktigt att inse vilka som är energitjuvar i ens liv
Ibland kan det kännas lite obekvämt att verkligen ta en noga titt på vilka som snor din energi. Speciellt när det kan handla om familjemedlemmar eller vänner. Men det är verkligen viktigt att veta så att man utefter det kan göra lite klokare val. Man behöver ju inte alltid utesluta någon helt för det, men man kan distribuera ut sin tid lite visare om man säger så.
10. Ens förflutna påverkar en mer än vad man tror
För att förstå mina känslor, reaktioner och tankemönster har jag börjat gräva mer i det förflutna. Jag har gått igenom uppväxten, alla trauman, uppbrott och sorger. Tack vare det har jag fått en mycket bättre förståelse för mig själv och varför jag reagerar som jag gör.
Det är sjukt intressant hur ens respons kan vara så starkt påverkad över hur man växte upp. Eller hur en händelse i ung ålder kan skapa en specifik sorts tankegång. Tack vare den vetskapen känner jag en större acceptans över varför jag är som jag är. Det har också fått mig att kunna släppa lite saker och inte ta åt mig så mycket av andras beteenden.
Vad har år 2022 lärt dig?
