Kan man omfamna minimalismen när man är en materialist?

Att gå från att vara en horder till att omfamna minimalismen – Är det verkligen möjligt?

Om du hade frågat mig när jag var liten skulle jag skrika högt; ALDRIG! Om det var något jag inte kunde göra som barn var det att göra av mig med saker. Detta beteende följde upp i tonåren och jag trodde ärligt talat att jag aldrig skulle komma över min separationsångest.

Visst är det ett vanligt beteende när man är yngre, men det gick till den grad att mamma började oroa sig för min framtid. Jag kunde inte ens slänga trasiga nylonstrumpor och grät när det råkades sugas upp i dammsugaren.

Men något hände efter att jag flyttade. Visst kunde jag innan dess slänga trasiga strumpor utan att gråta, men jag var lite av en mini-horder. Men när jag flyttade började jag helt plötsligt att inse hur mycket skit jag äger utan att det kommer till någon glädje. När jag flyttade för andra gången blev jag ännu mer övertygad om att rensningen behövdes höjas upp ett par ribbor.

Efter att ha flyttat för tredje gången kände jag mig så sjukt less på hur mycket jag hade. Och detta var trots att jag hade försökt rensa bort saker kontinuerligt under ett år. Tanken på hur mycket jag hade släpat med mig som ALDRIG användes gjorde mig fruktansvärt irriterad. Snacka om slöseri…

Så efter att ha flyttat 3 gånger i vuxenlivet nu är jag helt övertygad över att minimalismen är otroligt vettigt. Helt plötsligt känner jag mig lättare ju mer jag får bort från lägenheten.

Min känslomässiga förbindelse med alla saker är nästan helt bortblåst. Jag känner inge längre att jag behöver spara allt för att kunna minnas alla mina år på jorden. Då sparar jag hellre minnena i bilder.

Fröken materialist möter minimalism

Lets face it. Jag är en materialist som älskar vackra ting och jag är en shopaholic som aldrig har tillräckligt mycket kläder. Ändå är jag fast besluten att ta mig an ett mer minimalistiskt tänkande.

Jag kommer nog tyvärr aldrig klara av att ta mig an ett totalt minimalistiskt liv. Som bäst är jag en superrensare som även kämpar för att få bukt med mitt överdrivna konsumtionsbehov.

Men det stoppar mig inte från att inspireras och sporras av det minimalistiska tänket.

Vad är minimalism?

Många verkar har satt sina egna definitioner på just vad som minimalismen är. Men det flesta minimalist-nördarna verkar vara hyfsat överens om att det handlar om en livsstil där enkelhet är det man strävar efter.

Minimalism är en livsstil som innebär att kontinuerligt ifrågasätta sin omgivning och söka verkligt värde och mening i livet.

Citat från minminimalism.se

Jag tycker att Mattias Johansen (som jag har citerat ovanför) summerade det hela rätt bra i hans korta svar på frågan i ett blogginlägg som handlar om just vad minimalismen är.

Så egentligen handlar det inte bara om att rensa bort saker och att minska på konsumtionen. Utan det är bara en del av en mycket större helhet. Minimalismen handlar om att förenkla sitt liv på alla olika sorters aspekter. Materiella ting, relationer, arbete och livsval. Och inte minst att finna det som har ett verkligt värde för individen.

Några positiva effekter av minimalismen

• Minskad konsumtion.
• Lägre och färre utgifter.
• Ett större sparande.
• Mer tid över till det du verkligen vill göra.
• Du känner mer tacksamhet över det du redan har.
• Du får mer sinnesro.
• Det du skänker bort glädjer någon annan.

5 enkla tips på hur du startar din minimalistiska resa

Tvättäkta minimalister är verkligen en föredöme

Jag är verkligen imponerad av alla som klarar av att leva ett riktigt minimalistiskt liv. Även om jag själv arbetar mig mot det vet jag med 100% säkerhet att det aldrig kan bli min livsstil. Trots det tänker jag ändå ta lärdomar och inspireras till att förenkla mitt liv så gott det går.

Min hjärna behöver verkligen vila från allt kaos som finns både på ut- och insidan.

Och ju mer jag blir av med desto lättare känner jag mig! Jag går igenom kartonger och lådor 100 gånger om och upptäcker alltid något nytt att skänka bort. Jag har känt mig så kvävd av alla pryttlar som ligger och skräpar omkring och nu känner att jag kan andas ju mer jag blir av med.

Samtidigt känns det jäkligt bra att skänka vidare sakerna. Antingen till en second hand butik här i Åkersberga som skänker det de tjänar vidare till olika hjälporganisationer, eller genom att ge det till vänner som behöver det mer än mig.

Skulle du kunna ta dig an minimalismen?

Eller är du som jag och känner att livsstilen känns jävligt svår, men drar gärna inspiration från det minimalistiska tänket? Speciellt när det kommer till organisering brukar minimalist-bloggarna vara riktigt bra på tips och råd.

Jag personligen skulle gärna vilja få in det mer i speciellt mitt känsloliv, men jag är inte riktigt där ännu. Än så länge kör jag på konstant rensning och att ständigt bli mer medveten om vad jag verkligen behöver.

Gillade du inlägget? Dela gärna med dina vänner! ♥