Den 30 januari 2013 blev jag friskskriven från min bulimi. Efter att ha varit inställd på ett helt liv kantad av ätstörningar övervann jag en av mina största svagheter. Och med det övervann jag så mycket mer.

Att gå från att spendera varenda minut av mitt liv på att tänka och planera till att släppa kontrollen är allt annat än lätt. När ens liv kretsar kring mat, kalorier och kompensering blir det extremt svårt att tänka på annat.
Det var ju trots allt hela mitt liv.
Dagsjukvården på Mandometerkliniken räddade mitt liv
Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt. Och jag kan säga nu, flera år senare, att det är så värt den långa och svåra vägen. Jag hade en helt fantastisk behandlare som jag träffade varje dag när jag gick på dagsjukvård på Mandometerkliniken. Han var verkligen en klippa som hjälpte mig att successivt se allt på ett helt annat sätt. Mat, träning, mina tankar, relationer och allt i vardagen.
Det fanns inget som vi inte kunde prata om. Ju mer vi pratade desto mer insåg jag hur allt handlar om en helhet som påverkas av varenda val man gör. Även om min vikt och syn på mig själv var en stor del i det hela var det fler saker som fick mig att gå så pass långt som jag gjorde.
Ord kan inte beskriva min tacksamhet för honom. Han var verkligen en otrolig klippa och är en fantastisk människa. Jag kommer aldrig någonsin att glömma Micke.
Tack vare hans stöd började jag även ta tag i min selektiva ätproblematik och matfobier som jag har haft sedan barnsben. Han hittade en bra balans mellan att utmana mig och att inte pusha mig för hårt. Det blev en del tårar och näringsdrycker när jag inte klarade av min utmaning. Men det blev också vinster och framsteg.
Livet efter friskskrivningen
Efter att jag blev friskskriven har jag kämpat nu i många år med att hålla mig på rätt bana. Det har varit lite svårt ibland men allt eftersom har jag börjat förstå mig själv bättre. Efter ett tag insåg att jag tyvärr behöver lite regler eftersom att jag saknar normala mättnadskänslor. Och att det faktiskt är okej.
Första året efter min friskskrivningen var jag så rädd för att falla tillbaka att jag överanalyserade ALLT. Jag fick inte träna mer i en timme för då var jag sjuk. Jag fick inte heller ha några restriktioner för då var jag också sjuk. Efter ett tag insåg jag att jag inte kunde tänka så heller utan jag behövde en balans. En balans som gäller för mig och ingen annan.
Min syn på kost & näring förändrade allt
I samma veva utvecklade jag ett stort intresse för kost och hälsa. Det var lite svårt i början att inte bli triggad då man hela tiden får läsa om hur farligt det är mer kolhydrater, fett och gluten. Man behöver inte ens läsa om kost för att få det ständigt slängt i ansiktet.
Jag behövde hitta en annan vinkel.
Ju mer jag läste på och kom över fler så kallade ”clean eating” bloggar, desto mer positiva vinklar fann jag. Visst finns det de som är lite för fanatiska men många hade en positiv och holistisk syn på mat.
Bäst av allt var de flesta är överens om att man inte behöver vara 100% nyttig och alltid undvika allt som inte är ”rent”. Det passade mig perfekt!
Vitaminer, mineraler och aminosyror började intressera mig mer och mer. Hur maten påverkar kroppen fascinerade mig. Tidigare hade jag bara enkelt tittat på kalorier och allt annat som är ”negativt”. Nu började jag istället se på allt som är positivt.
När jag väljer min mat tänker jag alltid på vad för gott det ger mig. T.ex. jordnötssmör. Visst innehåller det mycket fett och är väldigt kaloririkt. Men samtidigt är det en bra källa till omättat fett, protein, antioxidanten resveratrol, magnesium, järn, folat och fiber.
Tidigare hade jag sett jordnötssmör som något som gör mig bara fet. Nu ser jag det som något som ger mig energi och hjälper mina muskler att växa.
Jag började hitta min egna balans helt enkelt
I slutändan handlar allt om balans. Så jag valde till exempel bort Skippy som är fullt med annat och började med jordnötssmör som faktiskt bara innehåller nötter. Helt plötsligt fick jag inte ångest av den här kaloritäta produkten, istället kände jag bara att jag gjorde kroppen gott.
För mig har det hjälpt otroligt mycket att välja mat efter vad jag anser att min kropp behöver. Visst har jag bytt ut vitt ris och pasta till fullkorn, men gör det mig sjuk? Triggar det mig? Nej inte alls. Mat har ju trots allt blivit min kropps vän och är inte en fiende längre. Och jag har blivit en sån bra vän med mig själv att jag faktiskt vill nära mig istället för att låta mig svälta.
Idag äter jag mycket fett- och kolhydratrika produkter och jag känner ingen ångest över det alls. Jag glädjer mig bara åt att jag får i mig alla nyttiga ämnen som min kropp behöver för att kunna fungera.
Visst har jag mina dåliga perioder då tårta och godis blir lite laddat, men det är aldrig ens i närheten av hur det kunde bli förut.
Nyckeln är att byta fokus
Det är just det som är nyckeln. Att fokusera på det positiva istället för det negativa. Tyvärr är jag inte så bra på att göra det på alla sätt i livet ännu, men det här är ändå en enorm vinst för mig.
Och jag vill också poängtera att jag inte har slutat att äta glass, godis och sånt till 100%. Jag försöker bara att inte gör det lika ofta och i alltför stor utsträckning. Jag försöker även att hitta nyttigare substitut som ger näring samtidigt som det är gott. Men om jag vill ha en stor chokladkaka och trycka i mig en påse chips på helgen så gör jag det.
Så istället för att kalla det för knep kanske jag ska kalla det för en livssyn. Hur man än vill se det som har det hjälpt mig otroligt mycket och jag känner mig så mycket mer bekväm i den kropp som jag har. Jag har mina komplex men jag håller mig på rätt väg. Jag vill aldrig någonsin hamna i ätstörningsträsket och förlora mitt liv igen.
Jag älskar mat, jag älskar att äta och jag älskar livet hur jävla jobbigt det än kan vara. Trots komplex älskar jag min kropp. Den är trots allt den där vännen jag aldrig kan bli av med, så varför inte bara omfamna den?
Är jag helt fri från min ätstörning?
Jag ser mig själv som helt frisk från min ätstörning. Det betyder dock inte att jag inte fortfarande bär ärr efter det. Efter över 7 år är finns det förflutna fortfarande dagligen i mina tankar. Jag svårt att se hur tankarna ska försvinna till 100% och låta mig vara helt fri från den jag en gång var.
Men det betyder inte att jag inte kan leva ett friskt och normalt liv. Jag har accepterat att mina tankar och känslor finns men jag låter dem inte ta över. Jag när dem inte och försöker se dem som en påminnelse om vem jag inte vill vara.
Jag kan aldrig lova att jag aldrig blir sjuk igen. Allt jag kan lova är att jag ska göra mitt bästa.
Vi lever i en värld full med sjuka ideal och det är jävligt svårt att inte låta sig bli påverkad utav det. Men jag känner mig hoppfull och stark. Dessutom vill jag verkligen inte gå igenom allt igen.
Jag vill bara leva mitt liv nu.
Det är en fantastisk resa du har gjort och fortfarande gör! Efter att jag blev frisk från anorexin och blev normalviktig fick jag något år senare diagnosen bipolär typ 2. Jag började med stämningsstabiliserande och gick upp över 30 kg på kort tid. Jag vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mig till det och faktumet att folk (främlingar) tror att de har rätt till att fråga om jag är gravid. Det är fortfarande en kamp för mig och mycket blandade känslor kring allt det där. 😉
Kram
Tack så mycket fina du! <3 Jag förstår verkligen att det måste vara jättesvårt, men du är stark som fortsätter att kämpa! Helt sjukt att främlingar kan göra så... Jag har ju också sett dig och jag tycker verkligen inte att du ser gravid ut.
Sluta aldrig att kämpa Yolanda! Du är värd ett friskt och lyckligt liv.
Kram