Ett decennium av mitt liv

Det har gått ännu ett helt decennium nu. Därför känns det inte mer än rätt att jag sammanfattar de senaste 10 åren av mitt liv!

År 2010

Ett decennium av mitt liv

År 2010 var jag 18 år, gick på gymnasiet, var nykär och var som besatt av min dåvarande pojkvän. (Jag gick in på min gamla bdb för att uppfriska minnet om vad som hände detta år men typ alla bilder jag la upp handlade om honom). Jag åkte till Grekland en vecka, var med i en reklamfilm för Unibet (där jag inte ens syns) och gick på Popaganda festivalen.

Strax efter att jag fyllde år gjorde jag min första piercing – en labret. Kort därefter piercade jag båda bröstvårtorna. Fy fan va det inte var skönt att göra det… Jag började även att använda hårförlängningar .

I början på året börjde jag gå upp lite i vikt igen efter att ha haft väldigt mycket problem med ätstörningar. Men det vände och jag började att gå ner i vikt igen och blev istället värre.

Den 17 december hade jag mitt första självskadefria år sedan jag började skada mig själv.

År 2011

Det här året tog jag studenten och förvandlades till världens tråkigaste människa. Sakta men säkert slutade jag att träffa folk och förlorande väldigt många vänner. Och det blev bara sämre för varje år som gick.

2011 var ett riktigt kaotiskt år. Hela mitt liv kretsade kring kalorier, hetsätning, vågen och alla de timmar jag var tvungen att spendera på gymmet trots att jag ibland inte åt på flera dagar. Jag slutade att gå på DBT efter att ha gått på det över ett år, gjorde en ordentlig utredning och fick 6 diagnoser.

Jag blev skickad vidare till Mandometerkliniken i Danderyds sjukhus för att få en mer korrekt utredning samt hjälp med min ätstörning. Jag blev diagnostiserad med bulimi och fick börja på deras dagsjukvård. Min behandlare var väldigt tydlig med att jag skulle in på en sluten avdelning om jag inte skötte mig så jag blev en exemplariskt patient. Och det var tur det för min behandlare var verkligen BÄST.

Jag ville ha fler piercingar så jag piercade även tungan, näsan, en smiley och naveln. Jag lät även mina ögonbryn växa ut efter att har rakat bort dem i några år. Det var inte en vacker syn i början.

År 2012

Jag fortsatte att gå på dagsjukvård 6 timmar om dagen på Mandometerkliniken där jag fick äta på en våg som mätte tid och vikt på maten. Till en början gick jag upp i vikt för långsamt, men efter att jag kom över en viss tröskel gick det rätt fort. Lite för fort och för mycket. Jag tror att det var en bidragande anledning till varför jag fick plantar fasciit i båda fötterna (dock ingen hälsporre…).

När jag hade börjat bli mer stabil både mentalt och fysiskt fick jag dra ner på tiden där och började att praktisera på katthemmet i Vaxholm genom Ilsa. Jag fick även börja träna lite igen efter att ha haft träningsförbud under en period.

Detta år tog jag min första kur av Roaccutan och gick konstant runt med sår i hela ansiktet.

År 2013

Ett decennium av mitt liv

2013 flyttade jag hemifrån och fick min första egna lägenhet. Det var verkligen stort! Sakta men säkert började jag våga testa mer mat och mitt selektiva ätande minskade mer och mer. Det här året gjorde jag även min första tatueringen som symbolerar hopp. Jag har velat ha den sedan var 12 år men nu kändes det verkligen som rätt tidpunkt. Allt gick framåt och störst av all; Jag blev friskskriven från min bulimi.

Min vikt gick upp till en nivå jag aldrig tidigare hade varit på. Till och med min behandlare sa att jag var på gränsen på att det behövde stoppas. Som tur var stabiliserade det sig och höll sig på en nivå som fortfarande var hälsosam. Det var svårt att inte triggas av mina extra kilon, men jag var fast besluten om aldrig gå tillbaks.

Jag fortsatte att praktisera på katthemmet och tog hem katten Zelda. Jag hade fler katter hos mig i perioder, men det tog ett tag innan jag hittade en bra matchning med min lilla tjej.

År 2014

Ett decennium av mitt liv

År 2014 lämnade jag ett långt förhållande som jag hade varit i över 4 år, jag ändrade min livsvanor och fick mitt första jobb. Jag tänkte lämna katthemmet men istället ville de anställa mig. Det var både ett jobbigt och ett bra år där jag utvecklades enormt. Jag rörde på mig mer, började träna med fria vikter och valde mer närings- och fiberrik mat som gav mig mer energi.

Jag gick ner 10kg utan att det ens var tanken och jag började gilla min kropp igen. För första gången i mitt liv hade jag en helt stabil vikt (som fortfarande håller sig stabil) utan förbud och tvångskompensationer. Dessutom fick jag muskler som jag aldrig hade haft tidigare.

Det här året tog jag hem Solveig från katthemmet. Jag åkte även till Egypten för första gången.

År 2015

Ett decennium av mitt liv

I början av 2015 träffade jag min nuvarande sambo och nya vänner. Fysiskt sätt gick allt åt helvete och jag fick en sjuk nervsmärta från ingenstans i svanken. Jag har tidigare haft problem med kronisk värk men nu blev den 100 gånger värre. Minsta lilla beröring gjorde ont. Jag grät nästan varje kväll för att jag inte ens kunde ligga ner utan att det kändes som att något gick sönder. Samtidigt började jag att bli sjuk konstant.

Det blev flera strider med sjukvården utan någon som helst framgång. De skyllde bara på min psykiska hälsa. Samtidigt klarade jag knappt av mitt jobb och kände hur allt höll på att rasa samman.

Det här året blev min omvårdnadskatt Zelda min på riktigt. ♥

År 2016

2016 var verkligen ett tungt och sorgligt år. Min älskade morfar gick hastigt och oväntat bort. En sorg som jag fortfarande inte har kommit helt över. Jag tog även hem en tredje katt, Mr Snuggles som jag var så förälskad i. Tyvärr visade det sig att han hade både hudcancer och njursvikt så hans tid hos mig blev kort. Han fick i alla fall bo i ett hem innan han fick somna in. ♥

Smärtan var outhärdlig , det kändes som att det brann i svanken, jag var utmattad och fortsatte att bli sjuk hela tiden. Jag hatade livet och undrade ofta hur jag skulle orka fortsätta. Det går verkligen inte att beskriva hur fruktansvärt ont det gjorde.

Jag fick även mina första glasögon och hoppades att det skulle minska tröttheten och huvudvärken. Det gjorde det inte. Istället gjorde det bara ont av glasögonen för jag klarade ju inte av tryck längre.

Vi åkte till Egypten ännu en gång.

År 2017

Ett decennium av mitt liv

2017 var ett väldigt händelserikt år. Jag sa upp mig från mitt dåvarande jobb på katthemmet och började istället att jobba med webdesign. Något som jag aldrig trodde skulle kunna hända. Jag flyttade från min lilla och dyra lägenhet till en större och billigare. Billigare är inte alltid bättre och jag vantrivdes. Det var inte precis ett tryggt område som jag hade flyttat in till. Det var ett hektiskt år där jag växte enormt mycket.

Trots smärta kände jag mig allt mer positiv och fann glöd att kämpa på.

Det var även året då jag började bli beroende av att måla i målarböcker – En sjukt bra terapi! Jag fann också Revlons färgbomber och blev lite smått beroende.

År 2018

Ett decennium av mitt liv

Det här var året då jag äntligen efter flera år av smärta fick komma till Smärtrehabiliteringen i Danderyd. Där blev jag diagnostiserad med Fibromyalgi. Det kändes lite… bitterljuvt. Jag fick även göra en 24-timmars blodtryckskoll, 24 timmars EKG  och en sömnapnéutredning detta år. Det enda som hittades var att jag har en lite för hög vilopuls som snittade på runt 100.

Efter att ha bott ett år i den hemska lägenheten och vantrivts flyttade jag in hos Jocke istället. Att flytta är sjukt jobbigt så det var ett par månader som jag bara ville gå under.

Jag tog ett cellprov som visade att jag hade cellförändringar och fick lite panik.

År 2019

Ett decennium av mitt liv

Tidigt på året gjorde jag en konisering för att ta bort mina cellförändringar på livmordern. Uppföljning efteråt visade som tur var att allt blev borttaget.

Jag följde med min chef och filmade på 3 hotell där vi även fick äta och bo. Det var sjukt kul! Maten på Vadstenas Klosterhotell var helt amazing. Jag fick även gå på den första Blåljusgalan någonsin som troligen kommer att bli ett årligt event. Flera stora artister uppträdde och jag fick även se Oscar Stembridge. En 11-åring som är den yngsta artisten som fått kontrakt med Sveriges största skivbolag. Och han fick mig att nästan börja gråta för att han var så grym! Ja jag har blivit en mjukis…

För första gången bodde jag på ett spahotell och det gjorde jag med mamma. Det var verkligen en av de bästa helgerna. Vi var på Yasuragi och dit tänker jag åka igen!

År 2020

Ett nytt år, ett nytt kapitel och ett nytt äventyr. Det blir spännande att se vad år 2020 har att bjuda på. Om det är något jag har lärt mig utav det här decenniumet så är det att aldrig ge upp. What doesn´t kill you makes you stronger. Ibland känns det som att jag står och stampar stilla på samma stället. Men när jag blickar tillbaks så inser jag hur mycket jag faktiskt har åstadkommit.

År 2010 trodde jag att min psykiska ohälsa skulle hindra mig från att någonsin kunna arbeta. Jag hade inga hopp om att jag skulle kunna bo i en egen lägenhet eller ta hand om mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klara av någonting alls. Men se på mig nu. Här lever jag och allt!

Jag har fortfarande väldigt ont, min träning går inte så mycket framåt och jag blir fortfarande lätt småsjuk. En hel och frisk människa är jag inte men jag känner mig hoppfull för framtiden.

Skit kommer alltid att hända men jag vägrar att lägga mig ner och ge upp!

Gillade du inlägget? Dela gärna med dina vänner! ♥

Detta inlägg har 4 kommentarer

  1. Denise Taylor

    Shit när jag såg alla bilder insåg jag att jag nog har följt dig ca 10 år :O

    1. Ninni Undén

      Shit, helt galet! Jag måste ju ha följt dig lika länge jag med… Lite coolt ändå! 😀

Lämna ett svar

Nästa inläggLäs fler artiklar